Karlssons Kulturverkstad

Karlssons Kulturverkstad

onsdag 14 september 2016

Smyckefröjd!

Att fotografera smycken är inte helt lätt, men jag tyckte att det här blev riktigt bra. Mina senaste bergslagsstensörhängen får illustrera den kommande arbetsperioden. Ni ser våra aktuella öppettider här i marginalen och under flikarna.
Ofta tänker jag på att det var bara en lycklig slump som gjorde att jag blev smyckesmidare. Jag kunde lika gärna ha blivit t.ex lärare, och det hade nog också varit roligt. Men nu hände det sig så, att jag kom hem från skolan en dag och satte på radion, som just då sände "Skivor till kaffet" (Ett legendariskt program som leddes av Bertil Perrolf under många år). Av någon anledning hade han letat sig till Strålsnäs, ett litet samhälle utanför Mjölby, där Guldsmedsskolan fanns på den tiden. Jag lyssnade mer och mer uppmärksamt, och kom långsamt till insikt om att det här det var något för mig!
Sagt och gjort, jag gick till skolans yrkesvägledare som letade upp en broschyr, där det stod hur man skulle söka. Förutom betyg så skulle man rita några teckningar med smycken. Jag ritade av en brosch som mamma hade, och sen hittade jag på nåt eget smycke också. Sen skickade jag in, och väntade otåligt. Så tokig var jag att jag inte ens sökte till någon annan utbildning. Men jag hade tur och kom in! Så på hösten 1973 reste jag till Strålsnäs och kånkade på darrande ben , iprydd  ärtgröna mockaskor min stora resväska till den gamla herrgården där skolan låg. Utbildningstiden, som varade i tre år på skolan och sen ett praktikår, var fantastiskt rolig och jag kände nog direkt att jag träffat rätt. Så gick det till!
Det blev en lång berättelse det här, men summan av kardemumman är väl att jag är nöjd och glad över att ha ett skapande hantverksyrke. Och uttrycket "Man lär så länge man lever" är kanske slitet men väldigt sant!