Karlssons Kulturverkstad

Karlssons Kulturverkstad

måndag 21 mars 2016

Jag har nästan broderat på ett slott!



...ja i alla fall i slottets flygel, och slottet som ni ser på bilden är Wiks slott som ligger en bit utanför Uppsala, i vacker Mälarnatur.
Jag var där på en kurs i helgen, tillsammans med mina systrar. Vi lärde oss många nyttiga och roliga saker om yllebroderi. Ni ser ett prov, som jag gjorde på den infällda bilden.
Det var en fantastiskt trevlig kurs, och jag blir så glad av att träffa så många trevliga och intressanta människor. Man kommer tillsammans i tre dagar, arbetar ihop, förkovrar sig, utbyter erfarenheter, skrattar, och berättar om allt möjligt. En skyddad tillvaro för en liten tid, med ett bestämt mål i sikte, nämligen att brodera allt vad tygen håller. Så skönt att få uppleva och en riktig energiinjektion! Hade jag sen fått gå in och titta i slottet hade det varit ännu bättre, men det får jag göra en annan gång.
Nu ska jag tänka lite och se vad det kan bli i smyckeväg av den nya inspirationen. Jag är ju förtjust i den där kombinationen textil och metall.

onsdag 16 mars 2016

Lite mer inredning och några åsikter!




Här ser ni ett par bilder på vår nu, nästan klara hyllinredning i Karlssons Kulturverkstad. Jag är lite stolt över hur vi, med gemensamma krafter har lyckats få till det. En utmaning har det alltid varit, att exponera smycken, på ett lite nyskapande sätt, men vi är på god väg tycker jag. Apropå smycken, så är det lite extra aktuellt nu, för i Stockholm är det flera smyckeutställningar som pågår. Jag har i samband med detta, både hört och sett recensenter uttala sig om smycken i allmänhet, på ett nästan föraktfullt sätt, precis som att det är något fel med att göra funktionella smycken, som går att använda. En av dem beskrev också äldre tiders smyckeanvändning som "något unket" som bara var till för att skylta med sitt välstånd. Det var väl ändå en lite för förenklad sammanfattning?
Då tycker jag så här: Fältet är helt fritt och alla smeder och konsthantverkare får göra precis vad dom vill, men det är tjatigt och okunnigt att avfärda en stor del av smyckekonsten, som om den vore helt förlegad. Det blir lite "kejsarns nya kläder" och det verkar ibland som att smyckerecensenter inte får tycka om smycken som går att använda. Jag tror att det går att kombinera det där med nyskapande och funktionalitet. Och ibland gör man saker som rätt och slätt är fina att se på!  

torsdag 3 mars 2016

"Man tager vad man haver" sa...







... visst aldrig Kajsa Warg, har jag läst nånstans. Men det är en bra utgångspunkt, att använda sig av, när man inte vill slösa med resurserna. Här ser ni en liten bildkavalkad som visar omgörningen av vår, ganska trist svarta monter, till en som passar bättre in i "retromiljön" i Karlssons Kulturverkstad.
Johnny demonterade, och målade med skickligt handlag, och igår monterade vi ihop montern igen, och det var inte lätt ska jag säga! Men nu står den där, så fin, och titta vad bra den passar ihop med bänken!
Så himla kul det är att "taga vad man haver", det har jag skrivit om många gånger förut. Men det tål att upprepas!
Fast en sak som jag gjorde igår, ångrar jag så smått... Vi var på antikaffär och fyndade, och jag kom hem med två stycken defekta gökur som jag köpte i hastigt mod. Men det var nostalgin som tog överhanden. Både hemma hos min morfar och mormor och hemma i mitt föräldrahem fanns det gökur. Och dom kanske går att laga...